Princip för elektromagnetisk kontaktor

Principen för den elektromagnetiska kontaktorn är att när kontaktorns elektromagnetiska spole är strömförande kommer det att generera ett starkt magnetfält, vilket gör att den statiska järnkärnan genererar elektromagnetisk attraktion för att locka armaturen och driva kontaktåtgärden: den normalt stängda kontakten kopplas bort och den normalt öppna kontakten stängs. De två är sammankopplade. När spolen är strömförande försvinner den elektromagnetiska attraktionskraften och armaturen frigörs under frisättningsfjäderns verkan för att återställa kontakterna: den normalt stängda kontakten stängs och den normalt öppna kontakten kopplas bort. I industriell elektrisk finns det många typer av kontaktorer, strömmen sträcker sig från 5A till 1000A, och deras användbarhet är ganska omfattande. Inom elektroteknik är en kontaktor en automatisk omkopplare som används för att ansluta eller koppla bort en lastbärande AC/DC-huvudkrets eller en styrkrets med stor kapacitet. Huvudkontrollobjektet är en motor. Dessutom används den också för andra elektriska belastningar, såsom eluppvärmning. Adaptrar, svetsmaskiner, belysningsutrustning och kontaktorer kan inte bara ansluta och stänga av kretsen, utan också ha en lågspänningsfrisättningsskyddsfunktion. Kontaktorn har en stor kontrollkapacitet. Lämplig för frekvent drift och fjärrkontroll. Det är en av de viktiga komponenterna i det automatiska styrsystemet.